Ihlabela – den vackra ön…

Brasilien är ett häftigt land och ser helt olika ut, beroende på var man är. Kanske inte så konstigt eftersom det är så enormt stort. Vi har tidigare varit i norra delen, Fortaleza och i Panaibadeltat, men även i Rio de Janeiro. Nu var det dags för lite mer av den södra delen och vi började med en s.k  ”utvärderingsresa” till Ihlabela som ligger ca 35 mil från Sao Paolo (och lika långt från Rio). Vi skulle testa det som resmål åt Framtidsresor och funkar det blir i så fall helt nytt resmål för svenskar att åka till. Vi tror inte att det finns några andra turister än brasilianarna själva där idag. Ön är gudomligt vacker och det var som att gå omkring i ett vykort. Ihlabela betyder den vackra ön, och det var inte svårt att förstå varför.

Det tog oss 36 timmar från att vi checkade in på Landvetter tills att vi kunde sätta nyckeln i vår ”cabin” på Ihlabela. Vi flög via Paris, Caraccas och Sao Paolo. Sedan blev det fyra timmars bussresa till kusten och ett litet skutt med en färja innan vi var framme. Det visade sig att vi skulle bo i en tropisk/botanisk trädgård. Det var som en handelsträdgård fast större! Häftig miljö och vi fick nästan schasa undan kolibrierna när vi skulle äta frukost – nä nu överdriver jag nog lite, men de fanns där och var precis så vackra som man föreställer sig dem. Vi bodde väldigt enkelt. (Längre fram på resan skulle vi komma ihåg det som på snudd lyx….)  Men vad gjorde det i den miljön, och med en papegoja i trädet alldeles utanför fönstret 😉

Vi var ett gäng glada och ganska vana resenärer som ”intog” ön. Några drabbades av att behöva flytta lite fram och tillbaka, några (kanske jag med) tyckte inte att informationen riktigt funkade och vi alla var lite småsura över att det var så svårt att hitta nåt ställe att äta på. Det visade sig att vi var där på riktig lågsäsong så flera restauranger var stängda men också att brasilianarna äter sitt huvudmål på dagen och bara nåt lätt på kvällen. Säg det till ett gäng vikingar som försöker ladda in så mycket som möjligt till frukost, tar nån sallad till lunch och går halva dan och laddar för den där lååånga och goooa middan. Tjosan, vad vi bedrog oss. Det blev både hamburgare på bensinmacken och pizza. Fast pizzan var kanske den dyraste men framför allt godaste jag någonsin ätit!!! Det blev tidiga kvällar och ändå lite sena mornar. Förmodligen behövde både jag och C slappa av och ”sova i kapp”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen uppdaterad…

Både när det gäller ny hårdvara och om- och nyinstallerad mjukvara. Ja, jag har köpt mig en ny dator och äntligen kan man bli lite digitaliserad igen 😉 Jag ska börja med att sortera och ordna alla foton men ni kan ju få ett litet smakprov… Detta är en av de många hundra kajmaner vi såg, och badade med!

Gästbloggare – Michael Axbom

Jag har ju bjudit in några ”prominenta” seglarvänner som gästbloggare. En del är nya och några känner ni igen sen tidigare. (Gå in och välj gästbloggare under kategorier så hittar ni deras bidrag från i våras). Temat jag gett dem för hösten är ”minnen man kommer ihåg” (= minnen man gärna torrseglar till under mörka vinterkvällar).

Det femte bidraget i höst är Michael Axbom. En härligt galen kille som lyckades lura ner oss till Falkenberg och Anholt Runt i år. Han bloggar också på 707 TOY. Alla gästbloggare har, så klart, själva valt vad det vill skriva om, men i Michaels fall måste jag väl erkänna att jag kom med ett litet önskemål om att han skull skriva om just denna seglingen…. Vi börjar med filmen och håll i er för nu blir det åka av!!!

Minnen att ta med sig in i vintermörkret.
Vackert väder, sommarens första dopp, när fisken hugger, platser man besökt, intressanta människor man träffat. Den där tropiska kvällen/natten med havet liggande slätt som en peng, god mat och dryck i goda vänners lag. Natten övergår i gryning och det känns som om man aldrig vill gå och lägga sig. Visst är det både vackert och njutbart men är det verkligen det man minns? Jo, det gör man förstås men i min värld finns det något som slår det, något som etsar sig fast i minnet som åtminstone jag kommer att drömma mig bort till under vinterns mörka, bistra timmar.

Jag kliver ur bilen och tittar ut över hamnen. Vi är inne i oktober månad och tempen ligger på måttliga 10 grader. Vinden viner i riggar och fall slår taktfast mot master. I hamnbassängen klyver en skarv vattenytan för att strax försvinna ner under den samma igen. Blicken sveper iväg mot havet utanför pirarnas skyddade värld. Sjön går hög och jag tycker mig ana en tendens till brotts sjöar. De stora vågorna vräker sig mot pirarnarna och kastar upp mäktiga skumkaskader mot det regntunga molntäcket som rusar fram på låg höjd. Vädersajterna har spått 8-12 och ökande. En bil svänger in på den öde parkeringen (ja, om man bortser från min bil då). Det är min seglarkompis Lars som kommit till hamnen. Han kommer ner på bryggan och vi hejar på varann. ”Hur ser det ut?” säger Lars. Jag svara ”Det ser lovande ut, 8-12 och ökande”. Vi ler, går ombord på båten, och börjar göra oss redo för att kasta loss. ”Calle kommer inte så det vet i fasen om vi kan hissa spinnakern idag men vi kopplar den i alla fall” säger jag.

Vi hissar stor och självslående fock, lägger ut från bryggan och skotar hem. Båten skjuter fart och vi är på väg. Dagen till ära sitter Lars vid rodret och det är kryss ut från hamnen (normalt sett släpper jag aldrig pinnen). I den hårda vinden är det en balansgång som kan vara lite klurig innan man kommer in i det och ännu värre blir det i grov sjö. Båten lutar ordentligt och vi tar in vatten över relingen men snart har vi hittat balansen mellan höjd och fart. På min båt funkar det med full stor i riktigt mycket vind. Storen skotas stenhårt mitt i båten och sedan är det ”bara” att balansera. Trots att vi går jättehögt gör vi runt 5 knop vilket inte är illa med tanke på att vågorna överstiger 2 meter i höjd. Vi har bestämt oss för att kryssa ut till Falkenbergs angöring (2 nm) för att sedan vända tillbaka in mot hamnen. På väg ut tornar vågorna upp sig än mer och jag konstaterar att vindstyrkan redan ligger på 12 m/s i medelvind. Vi styr rakt upp mot de största för att slippa obehagliga överraskningar när de bryter och på baksidan ”fattas” det vatten så det blir fritt fall efter vågtopparna. Väl framme vid angöringen väntar belöningen –SURF!

Vi är båda spända av förväntan när vi faller av in mot land men det tar en stund att få runt båten och vi tar in rejält med vatten i sittbrunnen. Tampar, öskar och andra lösa föremål flyter omkring runt vaderna så jag bestämmer mig för att hjälpa de små Elvström-länsarna på traven genom att ösa vattnet över bord. Till slut kommer vi runt och får en bra surf direkt. Vi får några hyggliga surfar men kommer inte upp i mer än 12-13 knop så vi bestämmer oss för att jippa och skära lite mer. Vi utkämpar en hård kamp mot elementen då båten skär upp några gånger men efter en stund händer det som jag längtat efter och kommer att minnas en lång tid framöver. Vi har precis missat en bra våg pga. att vi i föregående surf kört in i vågen framför. Vi kommer med nästa och båten skjuter fart och börjar plana. Vi skär upp lite för att undvika vågberget framför oss och båten skjuter iväg ytterligare. Nu går det fort, 15 knop, och det sprutar om förskeppet! Jävlar vad roligt! Vi skrattar och tjuter av lycka men det är inte slut med det. En kraftig vindstöt träffar oss och vi bara fortsätter att accelerera. Båten lyfts ur vattnet och vattensprutet, som ökat kraftigt i intensitet, kommer ut först i höjd med sittbrunnen. Båten FLYGER fram på vattnet. Det skakar, dånar och är HELT HYSTERISKT GALET KUL! VILKEN KICK!

Efter att surfen tagit slut lugnar allt ner sig en smula och en känsla av total tillfredsställelse infinner sig. Resten av seglingen avlöper lite som i en dimma och när vi plockar focken en bit upp i hamnen känns det som om vi står still men i verkligheten gör vi 7 knop. När vi lagt till och packat ihop tar vi en kopp kaffe i klubbstugan. ”Vi har haft många roliga seglingar i sommar men jag måste säga att det här slår allt!” säger Lars med ett brett leende över läpparna. ”Ja” svarar jag. ”Det här kommer man att leva på hela vintern.”

Inte bra…..

Min dator snodde nån, från incheckat bagage, nånstans på sträckan Göteborg – Paris – Caraccas -Sao Paolo. Datorn kommer nog Air France att ersätta men alla foton! Är inte säker på om de ersätter Photoshop heller. Behöver jag erkänna att jag inte backuppat på ett tag….. 😦 Denna resas minneskort har jag ju, men ändå!

Bagaget fastnade dessutom i Carracas, och ingen kan tala om när det kommer. Samma sak hände för ett år sedan och då tog det två veckor….. I väskorna ligger alla ”sladdar/kopplingar” för att ladda över från kamerorna. Nä just det – har ju ändå ingen dator att ladda in dom i!!!!

Låter jag gnällig, så kan det ju bero på att jag är på riktigt ledsen för att alla sommarens bilder är borta och att jag borde väl för f-n nån gång lära mig!!!!

Gästbloggare – Stina Lönn

Jag har ju bjudit in några ”prominenta” seglarvänner som gästbloggare. En del är nya och några känner ni igen sen tidigare. (Gå in och välj gästbloggare under kategorier så hittar ni deras bidrag från i våras). Temat jag gett dem för hösten är ”minnen man kommer ihåg” (= minnen man gärna torrseglar till under mörka vinterkvällar).

Det fjärde bidraget i höst är Stina Lönn som började segla lite optimistjolle som liten på kollo, hyrde Maxibåtar under några somrar med kompisar. Sedan tog andra intressen över. Är sedan drygt två år räddningsman på SSRS, och kände att hon bara måste börja segla igen. På två år tog hon VHF-cert, förarbevis, kustskepparen och seglingsintyg 3. Seglar så fort hon får tillfälle med kompisar men har ingen egen båt och skulle vilja segla mycket mer.

Är sedan -98 sjukvårdare i Försvaret, först flygvapnet och sedan Hemvärnet. Sjukvårdsgruppchef sedan -07. Har mycket sjukvårdsansvar på SSRS. Utbildar i HLR/första hjälpen sedan 2000.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om jag hade en egen segelbåt skulle jag…
vårda den ömt
putsa och feja hela vintern
sjösätta först av alla
segla varje helg
ta med mina vänner
lära barnen att segla
äta frukost i sittbrunnen innan jobbet
segla i alla väder
vara en bra skeppare
låta alla styra båten i hamn
aldrig skrika åt gastarna
segla dit vinden för mig
aldrig ha bråttom
segla på natten under stjärnorna
aldrig håna andra som lägger till
segla på vintern
hjälpa andra vid bryggorna
fråga andra om råd
vara smidig i väjningsreglerna
hjälpa de som gått på grund
säga hejdå till båten när jag lämnar hamnen
lära mig allt om motorn
göra spontana tilläggningar utan kommando
gå för motor enbart vid stiltje
bli en mästare på trimning
njuta av varje sekund på havet
fylla båten med alla möjliga prylar ex gitarr o munspel
laga en massa god mat
alltid ha glögg ombord
vara rädd om båten men ändå låta den brukas
alltid testa nya resmål
tävla med alla andra båtar på havet
vara med på 24-timmars oavsett väder
segla runt Sveriges hela kust
ha fester på båten
undvika åskväder
äta räkmackor på kryssen
låta barn vara med på alla moment
fiska när vinden är svag
hitta lösningar på sopsortering ombord
uppskatta all tid på båten
njuta av all segling

…om jag hade en egen båt…