Gästbloggare – Elisabeth Stensby

Jag har ju bjudit in några ”prominenta” seglarvänner som gästbloggare. En del är nya och några känner ni igen sen tidigare. (Gå in och välj gästbloggare under kategorier så hittar ni deras bidrag från i våras). Temat jag gett dem för hösten är ”minnen man kommer ihåg” (= minnen man gärna torrseglar till under mörka vinterkvällar).

Det sjätte bidraget i höst är Elisabeth Stensby som ni också hittar på hennes blogg. Elisabeth är en duktig fotograf och ni kommer att få se fler av hennes bilder lite längre fram.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Båten står på land och är inpackad och vinterrustad. Framför oss har vi nu en vinter som vi inte vet om den blir lika kall och snörik som de förra två. Kommer vi att kunna sjösätta till påsk tro? Kommer isen ha gått upp då? Jag kommer ihåg hur det var i mars. Då låg isen fortfarande tjock i viken där vi skulle komma att sjösätta bara ett par veckor senare.

Det här med att sjösätta tidigt har blivit lite av en grej. Jag vet att många inte sjösätter förrän i maj och sedan tar upp båten direkt efter semestern. Jag vet också att samma människor beklagar sig över att det egentligen inte är någon större mening med att ha båt i kalla Sverige. I bästa fall får man ju kanske en fin vecka… Vi tänker tvärtom. I tidigt och upp sent. Det ger oss möjligheten att använda båten under nästan halva året. Tänk vad andra missar. Visst har jag mina funderingar kring om vi är knäppa eller inte. Vi är ju egentligen bara go’seglare plus att vi gillar båtlivet. Det handlar alltså inte om att bonkekryssa bara för att komma fram eller trotsa elementen på andra sätt. Skulle nog förresten inte komma på att bonkekryssa när det är fem grader i luften och sju i vattnet som det kan vara i början av april. Det där med att kryssa i oktober är inte heller någon hit, havet är ju alldeles prickigt av hummertineflöten då.

Känslan att lägga loss första gången för säsongen med massor av kläder på. Halsduk, mössa, tjocka ytterplagg och vantar. Känslan när vinden tar tag i seglet och båten skjuter fart samtidigt som snön ligger kvar på norrsluttningarna. Kall klar luft och ensamheten. Både på vattnet och i hamnarna. Det här med att det är så kallt i vattnet ställer ju högre krav på säkerheten ombord. Det är liksom inte läge att ramla i. och jag vet att jag är extra noga med att dra åt jackan runt handleder och ben.

Tack vare att vi har sjösatt tidigt har vi också kunnat ge oss ut på premiärturen tidigt. Flera gånger har vi då kunnat se snö på norrsidorna på öar. Ofta har dessa premiärhelger avslutats med ett besök på Käringön där det då är väldigt tomt i hamnen. Förra året innebar den tidiga sjösättningen och påskhelgen infallande (heter det så?) att vi fick en riktigt underbar och ljuvlig påsksegling i ett nästan båttomt Bohuslän. Vilken skillnad mot högsommaren. Ja, segling var väl kanske lite till att ta i, vinden lyste med sin frånvaro men solen sken desto mer…

Sånt längtar jag till nu när vinden viner runt husknuten och regnet öser ner diagonalt. Längtan är bra och nu är det ju inte ens fem månader kvar till sjösättning. J

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s